Idag har jag gjort någonting för första gången. Jag har bevittnat en rättegång. På finska. Jag förstod ingenting. Utom ordet "auto" och en del andra lösryckta ord. Men det var säkert intressant. Första timmen satt jag ännu ordentligt på stolen och försökte förstå vad som hände. Efter en timme domnade min rumpa och jag måste byta ställning hela tiden. Jag övergick från att försöka lyssna till att iaktta människorna i salen. Nästan alla män hade flint. En man hade inte strykt sin skjorta. En man satte och kliade sig i nacken hela tiden tills det blev alldeles rött. Domarens pannlugg blev allt mer oorganiserad allt eftersom hon kliade sig i pannan med jämna mellanrum.
När det gått två timmar övergick jag till min egna lilla drömvärld. Där befann jag mig i cirka en halv timme och jag hann tänka en hel del. Sedan fick vi gå ut. Det första jag gjorde var att jag gick och köpte en chokostång för att vakna upp lite. Under tiden vi hade suttit där inne hade solen kommit fram. Himlen var blå och snön droppade från taken. Det kändes snarare som början av mars än början av februari. Jag fick riktig vårfiilis. Tänk hur underbart det skulle vara att känna asfalten under fötterna. Helst med färgade tygskor på. Jag blev på så gott humör av att gå hem i solskenet :) Nu skall jag göra någonting som gör mig på mindre gott humör. Nämligen städa mitt rum, det ser ut som ett bombnedslag. Fast det konstiga är att jag tycker att det nästan skall bli roligt att städa. Nästan. Konstigt vad sol kan göra en på gott humör :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar